SOTARHISTORIA
Säker sotning
Sotare - ett samhällsbärande yrke
Sotaren har varit en viktig del av samhället i flera hundra år. Vi vet att det sotades redan på medeltiden, då ofta i skarprättarens regi. Som en märklig motpol till exekutionerna kunde han istället hjälpa till att rädda liv genom att sota och ombesörja brandskydd.
Redan på 1300-talet nämner Magnus Eriksson vikten av sotning i stadslagen. Anledningen var behovet av brandskydd. De flesta byggnader var av trä och bränder i och omkring hushållens eldstäder var mycket vanliga. Därmed blev också konsekvenserna förödande. År 1525 gick de båda slotten Tre Kronor och Karlberg upp i rök. Tre år senare fick de kungliga slotten sina egna sotare och på 1600-talet blev sotningen föreskriven i kommunala brandordningar.
Till en början var det vanligt att professionella sotare importerades från Tyskland. Med tiden infördes lärlingssystem och egna utbildningsformer i Sverige. Sotning blev obligatorisk i städerna 1923 och på landsbygden 1962. Sotarna hade också ett hemligt språk, knoparmoj, som tros ha uppstått genom att sotarna ofta pratade med varandra genom skorstenen och försökte dölja innehållet i konversationer från utomstående. Vissa ord som till exempel brallor, dojor och kosing kom in i det svenska språket från knoparmoj.
Med tiden har sotaren fått nya arbetsuppgifter. Den dåliga inomhusmiljön, bland annat till följd av den industrialiserade världens täta byggnader, har skapat ökade problem med allergier och astma. Därför bekämpar sotaren idag inte bara orenheter och beläggningar i rökkanaler, utan också smutsen i våra ventilationskanaler.
Skorstensfejartekniker är en expert inom bland annat värmesystem och byggnadsteknik och spelar därför en stor roll i arbetet med att sänka koldioxidutsläppen. Samtidigt är skorstensfejarteknikern en energikonsult som har kunskap om hur fastighetsägare kan minska uppvärmningskostnaderna och få ett bättre inomhusklimat.
